Dag 2 : Min första kärlek

Första kärleken kan vara så mycket än flicka möter pojke. I alla fall för mig.

Så min första kärlek träffade jag när jag fyllde 1 år. Hon var liten, knappt 30 cm hög, grönrutig klänning och en grönrutig rosett mellan sina stora runda svarta öron.

Hon heter Mimmi. Och hon var min stora trygghet när jag växte upp. Nu bor hon i min bokhylla i en fin korgstol. Där sitter hon och vakar över mig och min familj.

Och jag älskar henne lika mycket som den dag då jag först träffade henne.

Älskade Mimmi

Sen fanns det förstås en flicka möter pojke kärlek också. Eller typ. Jag tror egentligen mer att det var att han var väldigt snäll. Samtidigt som han var väldigt cool och hängde i dom mer populära grupperna.
Sen var han ju jättesöt och jättecharmig också och alla tjejer tror jag mer eller mindre var kära i honom.

Jag var livrädd för killar så jag pratade nog inte med honom mer än jag behövde så mer än klasskompisar var vi aldrig.

Idag förstår jag inte alls vad jag såg i honom men å andra sidan är jag ju en sådär 29 år äldre så......


//dag2.over.and.out.

Dag 1. Om mig.

OMG. Kanske inte var nån bra ide det här ändå....

• Ploppar ut till världen den 28 juli 1977 i Skellefteå
• Efter ett par dag kommer jag hem till Gagsmark där jag sedan växer upp med en stor familj.
• Efter 16 år blev det Skellefteå för skola och livet blev hårt.
• Människor kommer och människor går. Jag står kvar och vet inte vem jag är eller var jag ska gå.
• 1996 träffar jag min riddar på sin vita häst. Eller ja. först va det en rosa buss och sen en blå volvo v40 eller nåt sånt.
• Flyttar 1997 till Gävle och börjar jobba. och jobba. och så jobbar vi lite till.
• Men livet är mer som en berg och dalban än en strosande promenad i parken.
• Jag och min vita riddare knyter ihop våra livstrådar med trippelknutar och dänger dit lite karlssons klister för att det verkligen ska hålla en ljuv junidag 2000.
• Och berg och dalbanan fortsätter. 
• För att sträcka ut dalbanan lite så välkomnar vi i juni 2001 en liten Grå Jako brud vid namn Arwen till oss och hon livar upp livet. Tyvärr får vi säga farväl bara drygt ett år senare när hon lämnar oss för att flyga vidare i den evigt gröna djungeln. I augusti 2002 välkomnar vi dock Charlie som vi omhändertar och i december kommer Arwens lillebror Storm hem till oss. Båda grabbarn är nu ståtliga herrar på 15 och 9 år.
• En liten stjärna trillar ner från sitt moln och landar hos oss. I april 2005 välkomnar vi son nr 1.
• Trots stjärnan blir livet väldigt mörkt och vi famlar oss fram, tack vare den lilla lilla stjärnan som ger lite ljus i mörkret.
• min riddare opereras hösten 2005 och den tuffa tiden fortsätter men vi anar ändå horisonten tydligare nu än tidigare.
• En till stjärna missar molnet den studsar omkring på och trillar rätt ner i våra öppna armar. I april 2007 välkomnar vi son nr 2.
• Livet rätar ut sig något. Två ledstjärnor är bättre än en :D
• Svensson livet:s fas inträder med lite twistar för några svenssons det är vi ju då rakt inte.
• Livet lunkar på tills ytterligare en liten Stjärna busar för hårt på molnen och dimper rätt ner i våran soffa och i januari 2009 välkomnar vi son nr 3 :D
• Jobbar och livet blir tyngre. Kommer till en vändpunkt och jag greppar den i sista stund och nu äntligen känns det som om jag kanske faktiskt har slagit in på en stig som är rätt och jag ser solen klart där framme.
• Med tre små stjärnor är livet inte lätt. Men livet är inte heller så tungt och inte så mörkt även om det har och alltid kommer att vara djupa dalar i livet så tycker jag nu att livet faktiskt är rätt så gott.

Intressen genom åren har hållt sig till djuren, film, fantasy, kakor, tjollergrejor, häxor.

Jag har gjort dröser med misstag men också lärt mig av mina misstag. 

Jag har fått säga farväl till några som stått mig varmt om hjärtat och som jag saknar djupt. 

Det här är en liten liten del av mig.

//dag1.check

Slut på kakor i veckorna:(

Hade nån sorts allmän invägning i familjen igår och nej. Jag är inte nöjd med var den där vågen stannade.

Har gått upp i sommar, inte alls konstigt, men nu känner jag mig..... bläää faktiskt alltså inte bläää som i "fy sjutton va fet och äcklig jag är" nä nä, trots allt tycker jag faktiskt om mig själv ändå, men jag trivs inte direkt och jag känner mig uppblåst faktiskt och otymplig så nu ska jag ta tag i det och 8 kg vill jag ha bort för då hamnar jag på 70 kg och då blir jag så nöjd så :D

Så, så här ser jag ut idag, 14/11 2011. Väger 78.8 kg men det är rätt ointressant faktiskt för jag kommer mer att hålla koll på måtten som jag också har tagit idag och vågen kommer jag möjligtvis att besök den 14/12. Har inte satt något slutmål för då funkar det inte för mig.... men ska vi säga ett ungefär så kanske till mitten av mars då vi (mest troligt) ska åka upp för att fira mormor (min mormor alltså).



Slut på kakor i veckorna (herre min gud va har jag gett mig in på!!!!) och när dom andra har lördagsgodis ska jag ha lördagskakor!!! :D
Och så har jag satt igång Active Fit programmet till PS3. Varannan dag blir det ett program på 20 min + promenad på lunchen och dom andra dagarna blir det promenad på lunchen och efter grabbarna somnat.

//vårvinterbeachen2012.här.kommer.jag.




från the ipåånn by moi :D

30 dagars lista

Hade den här i ett inlägg i Januari, tror jag snodde den från Sarah om jag inte minns fel men då rann det ut i sanden. Men nu, när jag går den här kursen, ja då kan nog den här listan vara lite nyttig tror jag minsann så nu kör jag den igen och nu ska den fullföljas!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick"

bye bye välling!!

I april 2005, för 6,5 år sedan, började flask och ersättning/välling eran i den här familjen.

Och nu för ett par veckor sedan, i slutet av oktober 2011 tog den slut.

Z fick ju hög feber och kräktes upp kvällsvällingen och tydligen var det lite otrevligt och vi tänkte passa på och se om han kanske skulle vilja sluta då och första kvällarna så var det inga problem, han kom ihåg hur läskigt det var men sen har det varit lite småtjutit av och till men sen ett par kvällar tillbaka frågar han inte alls om vällingen så nu är det verkligen slut.

Känns faktiskt lite vemodigt även om det är ofantligt skönt att slippa blanda ordning välling, diska alla flaskor, köpa nya nappar till flaskorna och för att inte tala om att vi sparar pengar för vällingen är inte billig.

Enda kruxet är just nu att vi har ca 5 pk välling i skafferiet som vi inte riktigt vet vad vi ska göra med.

Nån som vill ha???

Jag blir faktiskt lite orolig

T har ju sitt humör, eller mående eller vad man nu ska kalla det. Och den här veckan har han haft det jobbigt på dagis, inte en enda dag som varit klockren förutom faktiskt idag då det funkat hela dagen.

Tydligen ska det ha varit lite förändringa den här veckan, men vad för slags förändringar vet jag inte för det är det ingen som informerat oss om men utan att gå in på det närmare så kan jag ana vad det är för förändringar men eftersom T är en sån kille som inte gillar förändringar och inte fixar förändringar önskar jag att någon upplyst oss om att det kunde bli lite turbulent den här veckan.

Har utvecklingsamtal nästa vecka och då ska jag ta upp det med dom, vill inte att dom ska glömma bort hur han är och vad han kräver bara för att det just nu har tillkommit ett barn med ett ännu större behov av tillsyn.

Ikväll när han tillslut kom till ro i sin säng, hittade han sin muckla. Han kramade tag i den och sa sen " mamma, får jag ta med mig den till dagis sen, så jag kan gå och krama på den då X slagit mig?"

Då gjorde det ont i hjärtat. Han ska väl inte behöva gå omkring och oroa sig hela tiden för om X ska slå han eller inte när han på dagis. Jag vet att dom också leker, han och X, att dom gärna söker sig till varandra. Men jag vet också att dom aldrig, enligt fröken, får leka utan uppsikt. Eftersom T är som han är och X är som han är.

Känns som vi har en hel del att diskutera på utvecklingsamtalet, skönt med helg nu och så hoppas jag verkligen att nästa vecka bli lugnare.

Jag blir fan tokig!!!!

Jag jobbar stenhårt för att hålla humöret jämt. Inte skrika och svära som värsta sjöbusen.

 Och det går rätt ok faktiskt.

Till en viss punkt på dagen.

Ca kl 20. Då är det meningen att mina barn ska gå och lägga sig.

Och har man haft en låååång dag med noll egentid eller bara är trött själv så vill man gärna att dom små gullungarna lägger sig ner och sover. Typ bara " gonatt mamma, puss och kram, snark"

I helvete heller!!

Även om dom har varit upp sen kl 06 så ska det vandras fram och tillbaka.
Hmmm undrar om jag ska ligga i min säng inatt. Eller vänta "brorsan vill du byta säng?"
I 5 min sen kommer man på att nä, jag ville nog ligga i min säng istället.
Och gud va kissnödig jag vart. Kanske vore gott med nåt att äta också när man ju liksom är uppe och springer.
Måste nog ha hela billådan i sängen. Och måste "viskskrika" 2 miljoner ggr att när "brorsorna somnat då vill man följa med ner".
Drabbas också att kramsjukan och måste kramas med pappa, farmor, tomten och vem fan som helst bara man inte behöver sova.
Och ordet sova får man inte heller använda för då blir man helt galen och bara skriker i minst 10 min.

Och när allt det där upprepats ett par miljoner gånger....

Ja då får mamman flipp. Och vrålar att om fadern i huset vill ha kvar några ungar är det bäst att han masar sig upp för trappen fort som fan!!!!

Och medan fadern styr upp hela alltet och kramar ungar till höger och vänster. Då sitter mamman på toan och hyperventilerar och stryper en handduk i fem minuter och sen går hon ut och så börjar vi om från början.

Jag är LITE LESS faktiskt på hela skiten och vill helst aldrig mer i hela mitt liv behöva natta några barn.

Men det funkar ju inte så nu ska vi tänka ut en ny strategie som förhoppningsvis funkar bättre än den här icket fungerande ingen alls egentligen strategin vi har.