Vad vill ni läsa???

sanningen, den råa brutala sanning om livet vi lever här och nu eller dom roliga stunderna som gör att man trots allt orkar fortsätta framåt eller både och???

För den brutalt råa sanningen är att just nu suger det fett hårt (tonåring jag vet) att vara 3 barnsmamma. Att vara 3 barnsföräldrar.

Med en 4 1/2 åring vars största lycka i livet just nu är att retas.Att skratta åt ALLT. Att göra tvärsemot.Att ifrågasätta exakt allt vi säger.Att vid minsta lilla motgång bli en minibebis och pipgrina åt allt man säger åt honom.

Med en 2 1/2 åring som bara är arg och ledsen och mammig till vansinnets gräns. Man kan inte lämna hans synfält utan att det ges upp ett vargyl av sällan skådat slag. Att kånka omkring på 26 kg är ingen lek för min rygg (nä han väger inte 26 men ca 16 och den andra klumpen väger ca 10)

Och så lilla snart 8 månadersen som mest sitter eller ligger på golvet och är nöjd med livet.

Våra stora killar som kl 7.30 på morronen slåss så det ryker. Som inte kan ligga i närheten av varandra utan att sparkas eller rivas eller skrikas eller grinas.

Jag är trött, vi är trötta på att ha det så men vad gör man...

Vi älskar ju våra pojkar men just nu är det inte roligt, visst det går över, visst det är en period, det säger alla, och visst det vet väl vi också men tyvärr gör det inte vårat liv lättare just nu.

Det är hårt och tungt och sorgligt att när nån av oss jobbar så kan inte alla barnen vara hemma för man kan inte hantera dom själva just nu. Vi tackar våran lyckliga stjärna att vi har farmor som mer än gärna lånar en av killarna när Roger eller jag jobbar.

Hade vi inte haft nåt alternativ så hade det ju också gått men nu har vi det och det tänker jag inte ursäkta mig för. Jag är vansinnigt tacksamm för att farmor och farfar finns så att vi har någon form av avlastning när det blir för mycket.

Men den råa brutala sanningen är också den att det är dom här små guldkornen, som inlägget här under, som gör att man orkar vidare. Pussarna och kramarna, liten hand i sin, finurliga underfundiga samtal om allt och inget, samtal som " mamma tänk va coolt om hela jorden var gjord av glass!! då kunde man äta vägen, och träden och bilarna!!" dom små små pauserna från kaoset gör att man kanske kan ana att det finns en ände på kaoset.