Ångesten för idag har legat som ett svart hål och gnagt i magen i flera dagar.
Och hur förklarar man hur fruktansvärt skräckslagen man är.
Men en jämförelse för er som ändå känner mig något så när.
Jag skulle heller sätta mig i en myrstack.
Min önskan är ju att få narkos och att dom fixar all skit på en gång.
Men narkos är farligt, det blir mer ett ingrepp och tusen andra argument som jag redan vet.
Det är ändå bättre än att ligga där, känna lukten, höra alla ljuden och vänta på smärtan som alltid lurar i krokarna.
Allt är bättre.
Och ja jag går hos en jättesnäll och superduktig tandläkare men det hjälper inte.
Jag vet att jag inte kommer att dö.
Jag vet att det kommer att kännas bra efteråt.
Men ändå. Inget hjälper mig nu.
Nu har ångesten fällt ut klorna och gräver sig uppåt mot hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar