Försöker göra så lite som möjligt

Men det går väl sådär kan jag känna.

T är i sitt esse, kontrollbehovet är otroligt denna förmiddag. Så fort han inte ser eller anar mig så kom det "mamma??" 

Hjälper inte att jag säger att jag byter rum heller för antingen lyssnar han inte eller så glömmer han bort det 2 sekunder efter jag sagt det. 

E spelar mest, det är det han trivs med och Z muckar gräl med T.

Och så har man Instagram och FB. 

Ibland vore det bättre utan.

Så jag slipper se hur alla andra njuter av semstern med barn och familjer. Hur dom åker bort, åker och badar, går på Furuvik, Grönan, Skansen osv. Hur dom umgås och har det skönt och gott.

Vi kan inte åka någonstanns. 

Vi har varken ekonomi eller ork eller tid då vi jobbar. 

Visst skulle vi kunna åka till en strand en eftermiddag eller som nu på helgen men vi kan inte åka långt för vi vet aldrig hur T funkar. 

Vi kan inte åka till Furuvik för risken är fruktansvärt stor att T antingen inte går ur bilen eller efter vi betalt inträde så går det 10 min och det börjar blåsa, är ett konstigt moln på himmeln, ett obehagligt ljud, för mycket människor eller tusen andra grejor som man aldrig kan förutspå som gör att han går i affekt och vi helt sonika måste vända och åka hem. Då med 2 till väldigt ledsna barn som bara ser att brorsan förstör för dom.

Jag vill hitta på saker, jag vill inte bara sitta hemma, men det går i princip aldrig. 

Jag tycker om att vara hemma också men ibland kan jag känna att det vore kul att typ åka och spela minigolf, åka och leka i Bolungen men aldrig och jag blir jäkligt ledsen av det ibland. Ibland bryr jag mig inte. 

En typisk måndag

Det som kunde gå fel gick fel på jobbet, potatisen försökte jag steka ihjäl innan jag kom på att det nog funkade bättre om jag körde på full ånga och köttfärsrutorna såg mer ut som köttklumpar :( 

Men efter om och men och hit och dit fick jag till det och smaken var det iallafall inget fel på då allt gick åt :D

Känns som om jag stressar upp mig själv ibland, som att jag måste göra mer än vad jag gör, men jag gjorde en lista och bockar av och när allt är gjort är klockan knappt 14.40. 

Jag tar kortare rast än vad det är tänkt men jag är ju själv och sitta och äta i 30 minuter det gör jag inte ens hemma och på jobbet blir jag för rastlös, är ju annorlunda om man är fler som äter, då är det lättare att stanna av och verkligen sitta dom där 30 minuterna.

Imorgon ska dom åka på utflykt så ingen lunch och ingen mellis och jag funderar om jag ändå ska gå ner till 6.00 och städa undan, då kommer jag att vara hemma vid 8-9 nån gång eller om jag ska gå ner till kl 09 och då vara klar till 11-12, känns som om jag heller går ner vid 06 om vi vill hitta på att göra nåt annat på dan. Blir mer ledigt då tror jag. 

Skåningarna dyker förbi en sväng imorrn kväll på väg norrut, har fått ihop en liten kasse med tröjor till Jocke men har inte mycket kvar av 98-104, tror jag rensade ut mesta redan förra sommaren, Zedd är ju 117 cm lång och kört några tröjor 110-116 men dom börjar bli korta i ärmarna så dom skickar jag med, han får något att växa i iallafall. Kul att träffas en snabbis :D

Om en bara kunde lyssna och förstå

Tack så jättemycket du person som igår på sommarfritids pratade med T om hur underbart roligt man kan ha på Valbobadet. Hur högt man kan hoppa från trampolinen, hur kul det är att hoppa från kanten. 

Tack för att DU INTE LYSSNAR på mig som förälder. 
Tack för att du tycker jag är sjåpig och överbeskyddande när jag berättar om att han "som är så söt och go" väldigt lätt fastnar i saker som du berättar för honom, det du säger tar han bokstavligen, i synnerhet om du är nån som han inte känner, är du nån han känner kan det hända att han förstår att det kanske inte är som du säger för han har lärt sig att läsa dig men det kan du inte vara säker på, det beror på dagsformen. Så om du i dagens slut, och jag förstår att det någonstans var i all välmening,  säger åt han " att du och mamma säkert kan gå upp och bada på Valbobadet imorgon och hoppa från kanten och trampolinen och att allt är jätteskoj" då tror han dig verkligen. 

Problemet där är då att DU INTE VET något om mig eller våran familj eller hur våra planer för lördagen ser ut. Att han har två bröder, den på 9 år har nyss börjat med medicin som gör han helt utan aptit, han gillar inte värme jättemycket och Valbobadet är sådär, den på 5 år kan inte simma själv, han bråkar väldigt mycket med T och när han inte får som han vill skriker han i falsett.  Att hans pappa ska jobba hela lördagen och att hans mamma med social fobi och som inte jobbat på 2 år jobbat heltid för första gången en hel vecka och stress är något som gör henne väldigt trött och därför var planen för lördagen poolhäng hemma, sparka boll, en cykeltur kanske, lite spel, grilla lite korv kanske. Helt enkelt ta det väldigt lugnt för att sen på söndagen när pappan kommit hem eventuellt åka iväg och ta ett bad på en strand.

Så nu blir den här lördagen inte så där jättelugn.

För han är helt inne på Valbobadet. Han skriker att jag har lovat han, vilket jag inte har, det var inte mig han pratade med.  Jag säger eller lovar aldrig något om jag inte vet att det kommer att bli genomfört för då blir det så här. Han går i affekt, han skriker, slåss, hatar allt och alla och jag är världens dummaste mamma. 

Och då kanske ni tänker " mäh varför går ni inte bara ner då?"

Därför att jag inte tänker betala 100 spänn för att gå in, gå 5 meter, sen se han sätta sig i fosterställning, dra tröjan över huvudet, sen börjar skrika för att efter 10 minuter behöva lyfta upp han och sen gå ut därifrån medan alla glor. 

Tyvärr så har jag ingen lust med det faktiskt. Sen kan det hända att det går jättebra men just idag vågar jag inte chansa då jag är själv med dom och således måste ta dom andra två med mig och först övertala dom om att vilja hänga med och sen göra dom besvikna på en gång då vi måste gå hem igen är inte nåt jag är så jättesugen på.

Allt jag önskar är att ni lyssnar på mig, och på R, att när vi säger att nej det går inte för då blir det så här, så är det inte för att vi är lata eller curlar livet ur ungen/ungarna.

Det är för att livet ska bli lite enklare bara.