den arga lilla vargen

Han vaknade arg. Åt frukost arg. Klädde på sig arg. Åkte till dagis arg.

Parkerade på andra sidan parkering och stod där och skrek argt att han aldrig ville vara på dagis.

Själv stod jag vid grinden och ville dö.

På andra sidan grinden stod 15 ungar med hakor till knät och en bunt viskande fröknar.

Ni hjälper inte till vet ni?

Om ni vill hjälpa kan ni säga åt dom gapande 15 barnen att återgå till vad det nu var dom gjorde innan lilla arga vargen kom till parkeringen.

Inte stå och tissla och tassla i grupp.

Han har varit hos er i 5 år och ni vet mycket väl hur han och vi fungerar.

Ibland säger jag att det är skönt att vi har två år kvar på dagis.

Ibland tänker jag att nu jävlar ljuger jag så jag tror mig själv. Hur ska jag överleva två år till här??

Tur det inte är jag utan Z som ska vara där och som trivs som fisken i vattnet.