Om en bara kunde lyssna och förstå

Tack så jättemycket du person som igår på sommarfritids pratade med T om hur underbart roligt man kan ha på Valbobadet. Hur högt man kan hoppa från trampolinen, hur kul det är att hoppa från kanten. 

Tack för att DU INTE LYSSNAR på mig som förälder. 
Tack för att du tycker jag är sjåpig och överbeskyddande när jag berättar om att han "som är så söt och go" väldigt lätt fastnar i saker som du berättar för honom, det du säger tar han bokstavligen, i synnerhet om du är nån som han inte känner, är du nån han känner kan det hända att han förstår att det kanske inte är som du säger för han har lärt sig att läsa dig men det kan du inte vara säker på, det beror på dagsformen. Så om du i dagens slut, och jag förstår att det någonstans var i all välmening,  säger åt han " att du och mamma säkert kan gå upp och bada på Valbobadet imorgon och hoppa från kanten och trampolinen och att allt är jätteskoj" då tror han dig verkligen. 

Problemet där är då att DU INTE VET något om mig eller våran familj eller hur våra planer för lördagen ser ut. Att han har två bröder, den på 9 år har nyss börjat med medicin som gör han helt utan aptit, han gillar inte värme jättemycket och Valbobadet är sådär, den på 5 år kan inte simma själv, han bråkar väldigt mycket med T och när han inte får som han vill skriker han i falsett.  Att hans pappa ska jobba hela lördagen och att hans mamma med social fobi och som inte jobbat på 2 år jobbat heltid för första gången en hel vecka och stress är något som gör henne väldigt trött och därför var planen för lördagen poolhäng hemma, sparka boll, en cykeltur kanske, lite spel, grilla lite korv kanske. Helt enkelt ta det väldigt lugnt för att sen på söndagen när pappan kommit hem eventuellt åka iväg och ta ett bad på en strand.

Så nu blir den här lördagen inte så där jättelugn.

För han är helt inne på Valbobadet. Han skriker att jag har lovat han, vilket jag inte har, det var inte mig han pratade med.  Jag säger eller lovar aldrig något om jag inte vet att det kommer att bli genomfört för då blir det så här. Han går i affekt, han skriker, slåss, hatar allt och alla och jag är världens dummaste mamma. 

Och då kanske ni tänker " mäh varför går ni inte bara ner då?"

Därför att jag inte tänker betala 100 spänn för att gå in, gå 5 meter, sen se han sätta sig i fosterställning, dra tröjan över huvudet, sen börjar skrika för att efter 10 minuter behöva lyfta upp han och sen gå ut därifrån medan alla glor. 

Tyvärr så har jag ingen lust med det faktiskt. Sen kan det hända att det går jättebra men just idag vågar jag inte chansa då jag är själv med dom och således måste ta dom andra två med mig och först övertala dom om att vilja hänga med och sen göra dom besvikna på en gång då vi måste gå hem igen är inte nåt jag är så jättesugen på.

Allt jag önskar är att ni lyssnar på mig, och på R, att när vi säger att nej det går inte för då blir det så här, så är det inte för att vi är lata eller curlar livet ur ungen/ungarna.

Det är för att livet ska bli lite enklare bara.