Och vad har jag gjort i skolan då???

Vi har pratat mycket. Om allt och inget. Skrattat. Gråtit. Stöttat och tröstat. Och tyvärr sagt hej då till 2 fina människor som fått jobb och lämnat oss. Stort lycka till bästa A och L.

Veckorna går och vissa veckor är skitjobbiga och tunga och det känns som man står och hoppar i en kvicksandslerpöl och kommer ingen vart. Och sen nästa vecka tittar en solglimt fram och man känner en liten förändring eller en liten insikt.

Och så har vi då lite guldkornspromenader som oftast resulterar i lite bilder för min del. 

Och dom tänkte jag dela med er av er.

Egentligen ingen Guldkorns bild i sig. 

Men vi vart så sjukt malliga av vårt verk så vi var 

tvungna att ta en bild av den.

En liten häst med rakat hjärta på rumpan!!

(vi såg också en väldigt död padda som 

nästan fick S att hoppa ner i diket av skräck

men den var ju inte direkt nån guldkornsbild

även om den fick oss att skratta åt S. :D )

I skogen hittade jag ett litet

tomtehus!!

Sommarblommor fanns det också

Cool stubbe med många tickor

 En stol om man blir trött i benen

Ett spökträd

Några av mina fina kurskompisar.

Så det är sånt vi pysslar med dagarna i ändå och som gör att jag hamnar i koma på kvällarna. 

Eller ja soffkoma med älsklingen iallafall :D

Svampyssel

E har lärt sig att pyssla svampar på skolan och eftersom svampar är hans stora passion just nu så pysslas det svampar för fulla muggar här hemma.

Jättefina blir dom och han är superduktig!!

Vilka svampar har han gjort???

Först tänkte jag be om ursäkt. För att jag inte skrivit. Men så insåg jag ju. Att det här är min blogg. Om jag inte har tid eller ork för att blogga så är det inte nåt jag ska behöva be om ursäkt för. Så det gör jag inte.

Men jag kan förklara varför jag inte skrivit på ett tag. Det har varit otroligt mycket på skolan.

Mitt huvud är fullproppat. Massor av att ta in och bearbeta.

Mycket med barnen och mycket annat här hemma som hänt som jag ska berätta nån annan dag.

Så nu vet ni. Så nu ska jag göra lite inlägg åt er så ni har nåt att läsa medans ni slöglor på Idol.

Puss & Kram

Dagen började med frukost på IKEA med bästa Therese :D

Det är svårt att få till det men dom gånger vi gör det så är det så roligt och ett par timmar gör att jag kommer hem laddad med ny energie. Dessutom fick jag idag höra lite fina ord som verkligen värmde.

Annars har vi haft riktig sommarväder och tro att det är sista september idag känns otroligt. E som är en kamin i sig var ut till 20.30 i bara t-shirt och var inte ett dugg kall om armarna.

Har städat (båda) lagat mat & bakat kakor ( R) tvättat (jag) så att det är rent och snyggt med massor att tugga på till R och grabbarnas (stora grabbar....typ) spelmaraton imorrn.

Bytt 3 giftigt avfall blöjor har jag också gjort. Fattar inte va han ätit, igår var det ju ingenting. Han är pigg i övrigt och klagar inte på ont i magen och äter gör han också.

T har en dålig svacka, verkar trött, ledsen emellanåt och låser sig snabbt vid saker som det sen är som kört i väggen att få ur han. Har varit slarviga med korten så det är skärpning på dom så kanske det släpper.

E har det lite kämpigt i skolan, envis som en gammal get brukar fröknarna säga men vi hoppas det snart blir bättre.

Nu blir det sänge och hoppas morgondagen för med sig lite sol och värme också.

Hej Då September. Hej Oktober.

från the ipåånn by moi :D

En snigel på ögat

Kommer ni ihåg den reklamen??

Undrar om pippin glömt betala tv-licensen :D

Life is like a rollercoaster

Ja vad annat kan man säga.

Våran underbara lärare A triggar igång mina känslor.

Mina tankar. Jag får svårt att prata. Stakar mig. Svårt med luften och låter som jag nästan ska börja gråta.

Samtidigt efteråt. När jag pratat. När jag bubblat ut mig. Ibland tomma tankar som när det blir min tur. bara bubblar ur ganska osammanhängande.

När jag berättat om tankarna som står i varsin ringhörna och skriker åt mig vad jag ska göra.

Då kommer ångesten. Kramar ihop bröstkorgen och den elaka jäveln i mitt öra viskar dom ord jag hatar

"varför sa du så? du förstår väl att dom nu tycker du är ännu konstigare. att du bara säger som du säger för att du ska få uppmärksamhet"

Och längst bak. Liten och nedtryckt står det sunda förnuftet och skriker så högt hon bara kan.

"lyssna inte, varför skulle dom tycka det?" men hon skriker inte tillräckligt högt.

Och utåt sett syns eventuellt bara tårar. Eller maniskt frenetiskt klösande med fingrarna. Eller armarna. hårt hårt hållna i kors över bröstet.

Men om ni inte vet. Om ni inte kan se min insida. Mitt huvud.

Då kan ni inte veta. Och jag kan inte begära att ni ska förstå.



Trots det här ovan. Trots det som inträffar dagligen i olika grader av styrka.

Så har idag varit en bra dag.

Jag hittade fina sockar och fina fingervantar på HM till grabbarna. Jag gick i 5 affärer utan att hjärtat försökte rymma sin väg. Jag pratade med min extramamma (svärmor thats is) och fick kaffe och kaka.

Jag hade ett fint samtal med E innan jag släppte iväg han till farmor. Jag hämtade en hängig Z och en pigg T på dagis. Hämtade ett fint skrivbord från fina J.

Fick en sån varm känsla när T efter ett utbrott på 20 minuter slutar skrika, tittar på mig och säger " mamma, jag vart lite ledsen nu" jag frågar varför och han svarar " jag ville spela på din dator" och han säger det utan att bli ledsen och arg igen. Bara som ett konstaterande. Sen kikar han in i badrummet "ska ni bada?" "jupp, vill du bada?" ja gärna mamma!"

Dom dyker som galna sälar i badkaret. Sen torkar jag varma blöta gosiga barn och läser en Alfons bok.
Där T´s ögon glittrar som stjärnor när han ser bokstaven "R" och konstaterar att det är ju pappas bokstav! Sen äter vi salta pinnar och vattenmelon så våra magar blir alldeles runda och tittar på Pippi och sen somnar dom i våran sängen.

Och jag tänker. Trots allt. Trots allt det jobbiga. det mörka. det jag inte kan begripa.

Så vet jag varför jag inte ligger på en nolla på alla dom där skalorna vi gjort i skolan.

Jag ligger inte där på pga min familj. Min partner in crime R och mina barn. Mina så högt älskade underbara mirakelprinsar.


Tack för att ni finns där för mig och att för att ni står ut!!

Jag älskar er så!

Så här cool vill jag också va när jag är 96 år!!

Eva är 96 år och nu flyttar hon till sin son i Thailand. Hon har sålt eller gett bort allt och bara ger sig av.

Lämnar Sverige för att aldrig komma tillbaka för som hon säger " man vet ju aldrig, dör man så dör man det är ju inget att göra åt!".

Vi har väldigt mycket nu i skolan om att våga förändra livet. Att våga ta steget till något nytt och släppa oron för framtiden.

Det måste man ju säga att denna lilla gumma verkligen gjort och jag är djupt imponerad att hon vågar sånt vid sin ålder.

Herregud jag är ju bara 34 och skulle aldrig våga det!!