Bortappad röst och +34 grader

har gjort senaste dagarna lite jobbiga

Onsdagkväll förra veckan kände jag att det blev raspigt i halsen, torsdag var det ännu värre och när M & J med pojkarna kom intrillandes på torsdagkväll hade jag svårt att prata. Fredag likaså men försökte ta det lugnt och hålla halsen varm.
Lördag skulle jag jobba långpass på jobbet och det gick ju inte så bra. Jag åkte till jobbet och försökte allt jag kunde men efter lunch var det bara att erkänna att det inte funkar att stå och väsa och dessutom kändes det då som om jag svalt en taggtråd :(

Lägg till det att Roger körde dubbelpass på jobbet, 34 grader, kvalmig luft och 3 killar som inte var ett dugg roade av denna hetta så kändes livet lite svårroddat just då.

Men farmor som redan var inkallad för barnvakt denna helg tog med sig den mest obstinata killen hem. Elric instruerades ordentligt i att mamma har ingen röst och kan mest bara väsa, så det hon säger, det gäller på studs utan tjafs och han skötte sig exemplariskt :D

Satt på altan och svettades som en hund och hade lindat in halsen i en scarf och pimplade te i sinne. Måtte ju ha sett roligt ut för en utomstående :D

Killarn låg mest som blöta sälar i poolen, jag tycker om värme absolut men för grabbarns skulle önskar jag faktiskt att det inte var riktigt så här varmt för det blir oerhört jobbigt.

Söndag kom äntligen älsklingen hem och meningen var ju att jag skulle jobba men när jag vaknade fick jag inte ur mig ett enda ord :(
Bälgade i mig hett vatten och fick till slut så pass mycket röst att jag kunde ringa till jobbet.

Men det känns inte bra att sjukskriva sig när det är strålande sol och jättevarmt ute, känns inte som om nån tror att man faktiskt är sjuk eller ja som i mitt fall då inte kan prata.

Skulle aldrig vara hemma bara för att det är fint väder!

Visst kan det kännas motigt att gå till jobbet om solen skinner från en klarblå himmel och killarna springer omkring nakna och badar i poolen. Klart som fan att det suger.
Man vill ju bara sitta där på gräsmattan och titta på dom. Men man gör inte det.
Man åker och jobbar om det är det som är meningen att man ska göra.

Idag fyller även lillebror år, och det firade han ju med att köra ett pass hit till Gävle så då kom han hit och fick lite fika och bus med syskonbarnen.

Den andra lillebroren som tydligen har nån knäpp liten hjärncell som viskade åt honom att "du kan visst åka till Lycksele och springa där hela dan fast du har och har haft ont i magen i nån vecka och själv tror att det är blindtarmen och sen när du kommer hem igen då, om du vill och fortfarande har "lite" ont kan du åka in och få det kollat" fick sin blindtarm borttagen igår morse.
Och är nu hemma hos fina I och busfröet S och blir ompysslad. Krya på sig kram kommer här iallafall.


Två meningar från Elric och Tyr bjuder jag också på idag.

Elric sa nu ikväll när jag bad han ta av sig vristbandet. "Vem har sytt flames på den här?"
" vet inte" sa jag. " Är nog farmor, hon är en jäkel på att sy hon!!"

Tyr har hela eftermiddagen sagt " Nu, nu vi åka in sjukhuse och prata med magen mamma,"
sen lyft på tröjan och klappat sig på magen. Anledningen till det är att vi råkade nämna att vi ska åka till sjukhuset på onsdag och prata med doktorn om bla hans mage. Nåt vi hade tänkt säga imorrn som en förberedelse men nu lär vi ju få höra det hela dan imorrn också :D

Det var långt det här men hoppas ni orkar läsa!

Puss och Kram