Lilla tonåren?

Hört talas om det???

Har ni en 6 åring hemma som är helt rabiat och ni typ står där och bara " men hallå var tog min snälla, hjälpsamma, lugna, vettiga unge vägen?" eller " men hallå vem gjorde den här ungen ännu värre?? räckte det inte som det var eller?"

Då har h?n hamnat i pree-tonåren mest troligt. Och det suger tydligen. både för oss föräldrar och barnen.

Tecken på lilla tonåren??

• Rastlöshet och mycket kli i benen. ( E i ett nötskal men han kan också vara seg som en sengångare med snigelslem på fötterna.)
• Berg och dalbana med humöret ( E kan skratta en sekund och grina som en liten bebis nästa. Han grinar just nu för i princip allt vi säger åt han även om det är att sätta på sig ett par sockar.)
• Klumpighet (han tappar väl inte så mycket men är fumligt och disträ när han håller på med nåt.)
• Vetegirighet och ivrig för att lära sig (nja, det går ju bra på skolan, men hemma, där vill han mest hålla på med sånt som han redan har koll på)

Så vad kan vi göra då?? Sänka kraven, inte vara arg när dom är arga, lyssna på ditt barn, prata med andra och en plan för jobbiga situationer. 

Jag vet att E är i en jobbig period. Jag vet också att han är en superfin snäll och duktig kille som älskar sina bröder över allt annat även om han vill sälja dom ibland. Han är jätteduktig med att hoppa på cykeln och älskar musik. Han är världens goaste att ligga och prata med på kvällarna.

Men, släppa kraven? OM han har satt i system att bajsa ner sig och vägra lära sig torka sig själv? 

Vad gör man då?? Ska man bara säga, jaja du har det jobbigt just nu, det är lugnt, vi kan fixa det sen?

För det är bullshit i mina öron, för det här är inte nåt nytt. Det här en ständigt återkommande grej och han vet ALDRIG varför han bajsar ner sig eller varför han INTE kommer in och säger till.

Vad vi än ger för straff är reaktionen densamma. Ryck på axlarna och ett "jaha".

Vi står rätt handfallna just nu för vi vet inte alls hur vi ska lösa det här. Nån som har nåt tips??

Allt det andra "tonårs" tjafset han har för sig är inga problem men det här. Vi kan inte ha det så här längre.

/mycket.trött.pree-tonårsmorsa.

Vet ni vem som ALDRIG brukar bli sjuk i det här huset???

Vill ni gissa???

Annars kan jag bara tal om det. så där rätt upp och ner.

JAG!!!

Alla andra hoster och snörvlar och kräks och har 400 grader feber (eller ja inte för då brinner dom ju upp. dooh) och mamma hon springer där och donar och duttar och sköter om.

Men nu. T och Z har haft varsinn liten febersväng och lite snor finns det nog i deras söta små näsor men jämfört med deras mamma är dom jättefriska.

Jag har dragit på mig akut bronkit och haft feber från 37.8-38.5 av och till en hel vecka!!

( och innan ni säger "määh det där är väl ingen feber så säger jag bara "jooohhooo" det är det. om man är en kallblodad typ som jag.)

Jag mår fan apa!! och jag hatar att vara sjuk. för att bara ligga på rumpan är inte riktigt min grej.

eller jo det är det kanske men då är det för att jag är slö. inte för att jag är sjuk.

Det är synd om mig :( 

Sjuklingar

Både T och Z hade feber och mådde kynnigt värre imorse med hög feber och lite småilla. E åkte till skolan med Roger iallafall och vi andra gick och la oss igen.

Farmor kom vi 12.30 och jag åkte fram till HC där det konstaterades akut bronkit och jag fick cocilicana, åkte och köpte glass och åkte hem till mina grabbar.

Lekt, käka glass, lite alvedon, lite sova fram till 15.30 då jag lämnade dom till farmor igen och åkte till ett möte med A & F. Tog faktiskt en hel timme, trodde inte det men kl var 17.10 då jag hämtade E på fritids och sen åkte vi upp på köpis, hämtade medicin och sen blev det middag på donken och sen hemma igen strax efter 18.30.

Då möttes jag av en skållhet T med en temp på närmare 40, i med en flaska vatten, av med alla kläder och så fick han en rejäl dos alvedon och sen sov han gott.

Z är dunderpigg så han får minsann gå imorrn, även E är pigg själv ska jag försöka vila så mycket det går men jag har så mycket jag vill och behöver göra så det går lite sådär med den där vilan känner jag.

Jaja nu ska jag iallafall ta min hutt och sen krypa ner brevid grabbarna och hoppas på en lugn natt.

Superdag på skolan 5/7

Först Livsyoga som nog är avslappning/vara här och nu grej nummer 1 för mig. Djupandningen "såg" jag som ett grönt vågit flöde när jag andades in och luften ut ett röd/oranget flöde.

Musiken satte sig innanför skinnet på en gång :)

Jag ser verkligen fram emot nästa måndag.

Sen träffade vi även en typ naparat/heling/idrottsläkare.

Jag vet inte vad han va men cool va han! Han studerade och granskade oss så vi blev alldeles nervösa. Men så arbetar han tydligen och sen så skulle vi få lite energie. Satt i ring och höll varandras händer och när han la händerna på den första så började det pirrar i händerna!! Och den första satt inte i närheten av mig!

När han kom till mig så kändes det som om han la glödande kol på mina axlar och då hade jag två tröjor på mig och efteråt jag var så varm att jag svettades på insidan typ.

En mycket märklig upplevelse och det ska bli intressant nästa gång vi ses.

från the ipåånn by moi :D

Vad har DIN näsa luktat på i sommar?

Jo men allvarligt? vad har du luktat på?

Sitter med ungarnas sommarböcker och där har dom en sida där man kan rita, klistra och skriva om
vad barnet har luktat på i sommar.

Ok.... blommor, of course och nyklippt gräs också. men sen då??

Jag funderar på sten.... om barnet/barnen stoppat in ett kilo grus i ena näsborren. då borde det ju lukta nåt eller hur?

Vatten har dom ju också haft en hel del i näsan, men det rinner ju ut så fort så jag vet inte om dom hinner uppfatta nån lukt på den lilla stunden. Och blöt hund har vi ju, dom har ju badat i stugan med Kajsa!

annars vet jag inte. lillebrors bajsblöjor när han ätit nåt konstigt han hittade i sandlådan och det luktade värre än en soptipp. Det blev typ ett grönsvart moln bakom ungen när han gick förbi.

Känns ju inte som så somrigt direkt om ni förstår va jag menar?


//onödiga.jobbiga.sommarfrågor.

Svar till Johanna

För det första, tack för att du tittat in till mig och lämnat ett fotavtryck. Det gäller även dig Malla :D

Jättekul om det hittar hit nytt folk :D

Som svar på din fråga Johanna.

Jag har haft hjälp av sjukvården, eller rättare sagt, psyk, efter en "diagons", bipolär, fick jag prova en drös med mediciner och hade också samtalskontakt nåt år.

Började med Lithium våren -09 och i samband med det upphörde samtalskontakten eftersom vi inte kom längre. Inte mitt beslut, lite gemensamt men jag hade gärna haft kvar kontakten men kanske lite mer sällan.
Alt gått över till KBT eller KLT. Äter inget annat än Lithium och Levaxin (mot sköldkörteln).

Har ingen läkare på psyk, ingen samtalskontakt, en sk lithiumläkare som kollar värdet en eller två gånger om året men inget mer och just nu orkar jag inte lista ut var jag ska ringa om jag vill ta upp samtalskontakten igen eller det faktum att jag inte alls känner mig som bipolär utan mer som borderline.

Anledning till att det just nu också känns extra jobbigt och svart är ju det att jag börjat en kurs som heter Hel som Människa och den drar upp mycket tunga grejor.

Det i kombo med en jobbhelg för mannen, förkylning och trött pga tidiga morrnar och så mina 3 vilda barn gjorde att det bidde ett svart hål i söndags.

Så svaret på din fråga är egentligen nej, jag har ingen hjälp från sjukvården.

Giltiga anledningar till frånvaro från bloggen

1. Hysteriskt jobbiga morgontider för en nattuggla som dessutom inte orkar va uppe längre än till kl 22 pga av ovan nämnda tidiga morgon. Vilket gör nattugglan något förvirrad.
2. Förkylningen från.....nåt kallt och hemskt ställe. Tror jag utvecklat astma av och till eftersom det bara blir stopp med luft. Mycket läskigt och obehgaligt. Och tröttsamt.
3. 3 igelbarn. Trodde det på sin höjd va grodprinsar men jag måste ha sett fel.
4. Älsklingen min vill jag också prata med. Och krama på. Och hångla lite med.

But now I´m back!!! :D