Hannah´s corner of the world

blev lite ledsen nu ikväll. Hängde upp tvätten och plockade ihop i grabbarnas rum och så slog det mig bara. Mina barn har aldrig kompisar hemma. Dom har aldrig med sig nån från dagis. Det är aldrig nån som ringer och frågar om dom ska leka på helgerna. Mina barn har inte heller några aktiviteter. Dom är hemma med oss. Är det normalt? Vad som nu är normalt? Dom klagar ju inte precis men dom vet ju inte nåt annat heller. Dom få bekanta vi har som ibland hälsar på har inte barn eller barn i den åldern. Mina ungar blir rabiata dom gånger det kommer hit barn och det är ju inte så konstigt, dom vet ju inte hur dom ska bete sig då. Jag tackar min lyckliga stjärna för dagis. För att dom där har kompisar, får leka av sig och lära sig det sociala samspelet. Min stora skräck är att dom ska känna sig lika ensam som jag... från the ipåånn by moi :D