Nya människor ger mig ångest.

Jag har lärt mig genom åren att hantera det. Bita ihop och härda ut eftersom jag vet att i 99% av fallen blir det ok och människan i fråga kommer inte att ha ihjäl mig.

Men ändå är det så varje gång jag ska träffa nån som jag inte tidigare träffat.

Och när det dessutom är meningen att man ska öppna sig lite och berätta litw (mycket) om dom problem man har så känns det ytterligte lite jobbigt och jag är inte en sån som litar på folk och bara spyr ut problemen.
Nej det tar ett tag.

Så därför känns dagens möte inte som en hit eftersom jag i princip måste börja om och det kommer att ta ett tag innan jag litar på den här personen och sen hjälper det inte att det är en karl heller.

Men det kommer att gå bra det här med.

Precis som det mesta annat jag nojar över.