Hannah´s corner of the world

Är så jätteledsen. Den här familjen mår inte bra alls. Taccomiddag på 2 minuter blankt då knappt nån åt.

Det är bara bråk och skrik och gapa hela tiden och hur mycket ska man orka?

Ungarna äter inget, och då menar jag verkligen inget, inget duger åt dom, och nej vi klemar inte bort dom och ger dom vad som helst inte heller får dom nåt att äta mellan måltiderna dom bara vägrar äta.

Jag har inte öppnat en bok på hur länge som helst, det är inte roligt med film, det är inte roligt att baka, vi prata inte längre, vi ligger i varsitt hörn och blänger på tv alt spelar alt pillar på telefonerna och ungarna röjer runt och slåss och bråkar och lever om.

Vi har inte varit ut en enda gång hela familjen den här vintern, ingen pulkabacka, ingen grillning, ingen promenad, ingenting.

Jag dör av längtat till ett jobb. Vad som helst som får mig att känna mig som en människa igen för det här är inte nyttigt för nån. Jag känner mig så fruktansvärt onyttig att det inte går att beskriva med ord.

Jag längtar tillbaka då dom var riktigt små, då hade vi iallafall roligt, nu är det bara hemskt allting.

Jag älskar Roger och barnen. Men nu är det bara så hemskt svart allting.