Om ni kunde begripa hur stolt jag blev över mig själv idag

Jag är så stolt över mig själv. Över min hjärna. För att min hjärna vill samarbeta med mig.

Imorse när jag fick messet att L inte mådde bra och nog inte skulle kunna komma idag så hade min reaktion för 6 månader sen varit halvpanik. Hur ska jag kunna åka till skolan om den som jag umgås med, som är den enda jag riktigt känner är hemma.

Idag var reaktionen. Jaha det var synd att L inte är pigg men inte en tanke om att jag inte skulle fixa att åka till skolan.

Pratade lite med mina klasskompisar på engelskan. Kändes inte jobbigt att göra en gruppgrej. Kändes inte jobbigt att svara på frågor på engelska från läraren.

Och på lunchen. Det kändes helt ok att sitta själv och äta. Jag har inget emot det och jag hade tänkt passa på och ringa till mamma. Men på väg ut så frågar C om vi ska göra sällskap och ja självklart ska vi det.

Vi äter lunch tillsamman. Pratar om livet och lite om allt.

Tema väntar efteråt. I Teatern. Men efter vi ätit så är det 40 minuter kvar. Och för 6 månader sen. Då hade jag gått och satt mig i bibblan. Läst en tidning. Samlat mod inför det som väntar i teatern.

Idag. Idag följde jag med C in i resturangen. Köpte en kopp kaffe och satte mig utanför teatern. Med C och några andra från Allmänna linje.

Och kroppen var helt och hållet lugn. Det var tyst i huvudet. Ingen Panik. Ingen kolla flyktväg.

Nu satt vi visserligen längst ner i resturangen, där det är lugnare, där det inte är så mycket folk som tittar på en men ändå.

Och sen så hade vi Tema då. Och det är svårt att förklara. Men vi är ju allihopa på Allmänna linje, kanske en 70 st om vi är allihopa. Och så får vi ett tema av våra lärare. Och i mindre grupper så diskuterar vi vad temat betyder för oss. Redovisar det i form av frågor. Tycker man att JA det håller jag med om så ställer man sig på vänster sida och NEJ det där tycker jag verkligen inte ställer man sig på höger sida och vet man inte riktigt så ställer man sig i mitten. Och sen blir det oftast diskussion när man grupperat sig.

Och jag har flera gånger idag vågat säga inför en 30-40 pers vad jag tycker. Det har varit nervöst och jag har känt det som om hjärtat varit på väg ut genom kroppen flera gånger. Men jag har ändå sagt vad jag haft på hjärtat. Helt enkelt vågat lita på mig själv och lita på andra.

Pratade jättemycket med C när vi åkte hem och kände att hon och jag är rätt lika. Tror jag funnit mig en ny vän idag :D

Firade min fina dag med ett par chilichees :D och så åkte jag buss ända hem :D

Och hemma. Ja hemma väntade min älskade fina små pluppungar som har varit på superbra humör alla tre. Trots hel dagen på dagis och Ellis hos farmor så var dom glada och pigga.

Jag och Ellis lekte lite jaga med dom nya skumgummipickorna. Och T och Z satt i soffan och skrattade så dom nästan kissade på sig :D

Efter kvällsfikat blev det PingPing och GroGro och även Dr Blåshål :D innan det var dags för sängen kl 20 och kl 20.21 kunde jag stänga dörren då dom sov gott alla tre.

Så en helt underbar dag är snart slut. Ska kolla lite serier och sen sova. Imorrn ska vi upp kl 6, farfar hämtar oss kl 7 och jag ska hinna med bussen kl 8.10 för att gå på gym (!) med L. Jag ska nog inte gymma så, jag är mest ut efter crosstrainern.


Puss och Kram