För om man vecka ut och vecka in söker jobb, alla möjliga jobb. Jobb som man inte ens egentligen har behörighet till och allt man möts av är tystnad.
Man jagar sig blå och tiden är knapp.
Jag ser inte sommaren och allt vi skulle kunna göra.
Jag ser 17 april 2014.
Jag skulle vilja sitta och åka runt och ringa hela tiden men jag har ju en sån där "slavplats" som jag måste infinna mig på.
En väldigt trevlig sådan för all del och jag är tacksam för det lilla men i slutändan leder det inte till ett jobb för då kostar man mer pengar.
Har ont i magen hela tiden för jag vet att det snart är slut.
När svaren uteblir, när man möts av tystnadens eko så undrar man ju varför men frågar man så är allt bra.
Ordentlig, trevlig, passar tider, positiv och glad.
Men det tror jag är ljug.
Jag tror mig ana att dom tycker jag är slö, lat, hönsig om ungarna. Osäker och trög.
Hon är lite skum, konstig i huvudet, och pratar alldels för fort om hon pratar alls.
Så ser jag mig själv.
Och jag tror att så beskriver dom allra flesta mig.
För annars, varför kan inte jag få tag i ett jobb?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar