Snacka bra timpeng!

I onsdags efter jag och bebben käkat lunch på Sibylla. Så knatade vi upp på psyk där jag skulle träffa min läkare för en utvärdering av medicinen.

Fast det var en hyrläkare. Så gammal att han knappt kunde gå och han skulle alltså ta reda på hur jag mår och knappa in det på datorn. Tillåt mig känna mig en aning skeptisk.

Vi sätter oss. Han vid skrivbordet med ryggen mot mig.

Gammal Dr :"Mår du bra"
Förvirrad H : ehh jo det gör jag nog
Gammal Dr : Inga konstigheter eller svårt att sova?

Här tänkte jag försöka lätta upp den lite konstiga spänningen i rummet

Förvirrad H : haha sova? jodå det funkar så bra det kan med 3 små killar

Gammal Dr snurrar på stolen, ger mig ett ögonkast och snurrar tillbaka och fortsätter sin
pekfingervals på datorn.

Gammal Dr : Alla värden är bra så vill du fortsätta som du gör så går det bra. Sköldkörteln är förresten inte en biverkning av lithiumet utan det får du för att du har fel på sköldkörteln.
Förrvirrad H : eeehhh jaha, fast det står ju att det indirekt kan påverka sköldkörteln.
Gammal Dr : Nej. Något annat?
Förrvirrad H : eeehh nä jag kan ta det med H i såna fall.
Gammal Dr: Ok då finns det 200 tab Lithium att hämta på apoteket.

Och sen var det klart. Så 10 min konstigt samtal som jag nog inte tyckte gav något för 150 :-
måste ju vara en bra timpenning eller?

Och kontentan av det hela var väldigt tydlig för mig : Tack gode gud för att jag inte mår så dåligt som jag gjorde när Ellis va lite och för att jag har ett jättebra nätverk omkring mig.

För mår man superdåligt och är ensam och den där mannen ska försöka fånga upp det i ett samtal på 10 min, då är det kört.