Strategin går ut på att göra illa nån annan så mycket det bara går, fast gärna utan blodvite.
Retas så motståndaren blir rödlila i ansiktet av ilska. Skrika så trumhinnorna sprängs.
Syskonbråk säger ni, jomenvisst är det säkert det. Går över också eller hur?
När då??
För det känns helt seriöst som att det enda vi gör är tjatar, särar och bestraffar från morgon till kväll och det är inte roligt.
Känns som att leva i en krigszon där man kan kliva på en mina vilken sekund som helst.
Och jag är ofantligt trött på att ha det så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar