På eftermiddagen idag hade vi prästen L.
Hon är rätt oprästig av sig måste jag säga. Gillar henne fast jag inte är nåt större fan av Gud.
På rasten fick vi i uppdrag att gå en runda och plock något som var vi, alltså jag.
En grej som var dom runt omkring/människorna och något som var gud.
Alla tänkte " shit va ska vi hitta på??? allt är ju typ djupfryst!"
Men jag tog mig en vända och kolla vad jag hittade!!!!
Den gröna maskrosliknande saken i mitten
är en tistel.
Det är jag. Sån är jag.
Är rädd för mycket så det är/har varit mycket
taggar utåt.
Men i och med den här kursen kommer dom
små gula blommorna upp.
Jag försöker lära mig att lita på mig själv. Min instinkt
och folk omkring. Och våga släppa folk närmare.
Den hjärtformade sten är också jag.
Om jag verkar kall så är det också på grund av rädsla men innerst
inne är jag en varm och omtänksam människa.
(eller??)
Grenen under för att det är lite upp och ner.
Löven för att dom är människor på vår jord
Dom små grästråna människor som finns runt mig.
Nära och lite på avstånd.
Och allt det på bilden är min sk gud.
Moder Jord.
//blir.faktiskt.lite.stolt.över.mig.själv.jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar