Tydligen sa vi det nån gång för mycket för när vi cyklade hem lät det nämligen så här från cykelsadeln
"tjampa nu då tyyyy" "Tyyyyy du måste TJAAMMPA"
Tillslut fick T nog "huta ata edd!!"
Gofisarna, det är dom små guldkornen man får leva på när det känns tungt.
Jag å T
Pappa å grabbarna
Bröderna Bus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar