Kommer du ihåg va du gjorde då? Var du var?
Tror jag läste i en tidning att dom allra flesta kommer ganska precis ihåg var dom var och vad dom gjorde.
Jag gör det. Kommer ihåg alltså.
Jag jobbade på Sibylla med Annika och någon mer, kan har varit Sofia men jag är inte säker. Jag vet att det var en lugn dag. Vi hade inte alls mycket att göra. Vet att jag ringde Roger eller om han ringde mig. För att kolla hur dagen var. Att han berättade att en flygplan kraschat in i WTC men dom trodde det var en olycka. Medans vi pratat kommer flygplan två. Och han säger åt mig att få tag i en tv och kolla själv. För jag trodde han faktiskt inte. Jag berättat för tjejerna och vi hänger oss ut över disken för att kolla in till Rocks så då låg lite snett mitt emot och dom hade tv och jo det verkade stämma!!
Tror vi hade en radio som vi lyssnade på och så turades vi om att springa över till Rocks och kolla. Det blev rätt snabbt väldigt still på Köpis och hela dagen var lugnare än normalt.
Väl hemma så bänkade vi oss framför tv:n och följde alla nyheter. Jag köpte sen alla dagstidningar dom följande dagarna och dom ligger nu i en banankartong i förrådet.
Vet att jag tyckte det mest overkliga var synen av flygplanet som vek av, man hörde hur dom gasade på och så... smack. rätt in i tornet och då visste man att just då, i det ögonblicket dog många många människor som aldrig hade en chans.
Men idag. 11 september för 8 år sedan. Den 11 september 2003 fick vi svenskar oss också en rejäl tankeställare då våran utrikesminister, Anna Lindh, under en shoppingtur stöter på en tokfan som sticker henne med en kniv så illa att hon senare avlider.
Jag är inte sosse för fem öre. Men Anna Lindh tror jag faktiskt kunnat styra upp Sverige på ett bra sätt om hon blivit efterträdare för Persson.
Idag tänker jag på alla dom i USA som förlorade livet för 10 år sen, jag tänker på alla dom som blev kvar.
Jag tänker på Anna och alla hennes anhöriga.
Tänder ett ljus för er alla.
Sarah McLachlans Angel säger allt.
1 kommentar:
Jag minns att jag satt på sängkanten i vårt sovrum och ammade Mathilda. Jag minns inte om vi precis varit på BVC eller om vi skulle dit, men jag satt som förstenad och tittade på teven iaf..
På kvällen var vi hos min morfar som fyllde år. Teven påslagen hela tiden och man var som i chock..
När Anna dog minns jag såväl hur jag kom till jobbet och sa "Hon dog, hon dog" även då som i chock..
Kram!
Skicka en kommentar